Michael, 36 år

Jag är 36 år och är odiagnostiserad HS drabbad.

Jag fick min första böld sommaren 2001 och fick då akut hjälp via akuten och kirurgen. Fick min mellan skinkorna och när jag var färdigbehandlad för EN böld i början av 2003 så hade mitt självförtroende och min manlighet försvunnit helt.

Jag var då en illaluktande person som inte kunde gå riktigt eller sitta riktigt. Jag var 20 år och kunde inte sköta min egen hygien själv. Varannan dag hade jag bokade tider hos distriktssköterska som fick göra rent samt lägga om såret.

 Har sedan dess fått en hel del bölder och då i varierande storlek, Då läkeprocessen tar ganska lång tid med hjälpen jag fått så har jag det ganska bra ändå. Men man mår lika dåligt varje gång det dyker upp en ny.

Smärtan, feber, känslan av att vara usel, äcklig ja det är inte trevlig historia. Smärtan kan man stå med psykiskt men att hela tiden känna sig ofräsch gör att ens självförtroende sjunker långt ner.

Liknande inlägg

  • Osäker framtid

    Idag är jag 62 år och i augusti, 2017, såg jag för första gången namnet på min sjukdom i min journal, Hidradenitis Suppurativa, grav Hurley III. Det var mycket sent, eftersom jag drabbades av de så kallade ”ärftliga bölderna” redan i slutet av 70-talet… !!! Helt förvirrad, ringde jag till min överläkare på HUD och…

  • Sara, 37 år

    Jag har haft HS sedan i början av 20-årsåldern efter att jag födde min första dotter. Jag var helt övertygad om att det var värmeutslag eller inåtväxta hårstrån så jag fick det aldrig kollat. Det började främst i ljumsken, där har jag numera har massor med ärr. På senare tid har jag fått det under…

  • HS-diagnos 2020

    Många av oss med HS vittnar om bristen på hjälp och stöd i vården. Att ingen, liksom, tar en på allvar. Då sitter man där på landstingets gamla trästol med röd galon-sits och känner sig äcklig, ful, smutsig och – väldigt ensam. Det är väl då man går hem, känner sig ensammast i världen, biter…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *